Om hjärtan och sånt

Sakta sakta går vi mot lite lugnare liv. 

Får saker på plats. 

Hantverkare kvantiteten här hemma tunnas ut. 

Vid horisonten ser jag ett hopp om att kunna städa ordentligt hela lyan och få bort dammet och konstigt klet på fönstren. 

Ett annat litet ljus är att få mera tid till att skriva på min blogg. 

Typ fortsätta min story som jag ju avbrutit helt abrupt.

Eller bara göra saker. 

Utan att skynda mig. 

Alla hjärtans dag. 

Det kom och gick utan att jag hann registrera det alls. 

Minstingen hade länge bett mig hjälpa honom att sy en hjärtkudde till flickan han tycker om. 

Det blev gjort, fast i 180 km i timmen. 

Tyget jag trodde mig ha kunde jag givetvis inte hitta. 

Vem minns liksom i vilken låda det hamnade...om det nu inte bara fanns i min fantasi....?

Så jag slängde av honom utanför en tygaffär och sen ritade, klippte och lärde jag ungen min sy. 

Stolt som en tupp fyllde han hjärtat med bomull och bar det under jackan till skolan dagen efter. 

Sen gick det upp för mig att vi gjorde liknande hjärtan förra året på svenska skolan. 

Jo, sa han. Det gjorde han med. Tjejen fick det också. 

Jaha, det finns tydligen massor jag inte hinner med att lägga märke till.

Får helt enkelt sakta ner nu. 

För mitt eget hjärta också.