Ett, två eller ett och ett halvt bröst?!?

Mmm...han sa ju det kirurgen...att till hösten kan jag bli fixad. Det vill säga få ett nytt bröst. Jag frågade honom om lymfödem risken och sånt men han viftade bort det hela med att det kan hända en människa som inte blivit opererad också...Att armar och ben svullnar upp utan någon anledning, si så där bara...

När jag sa att mannen tycker att jag borde passa på och få lilla skruttbröstet  förstorat...åtminstone lite grann...säger kirurgen att det har han rätt i. Mansgris konspiration tänker jag i min operations rädsla. Ju mindre de rör desto bättre är det ju...eller?

Ibland tänker jag att jag visst kan leva med bara lilla solitära bröstet. Det finns ju bra vadderade bh-ar... Ska jag säga som avskyr bh och så fort jag får en chans drar den av mig. Kan jag verkligen tänka mig att stoppa upp och köpa tortyrredskap i resten av mitt liv??? Eller strunta i att det inte finns något där? Är ju ganska platt ändå...Lite syns det. Fast inte så det stör. Eller? Eller så kanske jag kan få dit ett nytt bröst och bara behålla skruttet så som det är...snett?! Obalanserat?!?

Att ha något konstgjort i kroppen är inget som lockar mig. Försöker kolla på nätet vad för sorts inplantage de använder där kirurgen opererar. På kliniken där jag även blev av med mitt bröst. No way. De skriver inga detaljer på deras hemsida. Ska man då bara hoppas att de inte använder franska proteser eller annan skit?...

Det här är verkligen inga problem jag ville ha. Ingen önskan utskickad till universum om nya bröst. Det minns jag alldeles tydligt. Tyckte bestämt att jag hade kommit fram till en bra acceptans av min kropp. Så som den är. Fast den är aningen obalanserad och sned. Helt okej! Inga problem. Halva mitt liv har liksom gått och det finns ingen anledning att ändra skalet när det inre är bra. Rätta upp mig ska jag och kan jag. Resten är trams.

Tänker på de där kvinnorna som jag ser på stan. I min ålder eller äldre. Botox läppar och bröst som inte rör sig när de går. Hjälp! Får man stela tuttar??? Men jag vill inte se ut som en levande uppblåsbar docka... 

Jag vet att allt detta är småpotatis. Inget livsviktigt alls. Inget man dör av.

Alldeles förmodligen kommer jag att gå med på den där operationen.

Behöver bara ventilera lite. Få ut min oro.

Tänka...