medan jag springer mellan nya lägenheten, skolor och minnen från tjugotvå år sedan.
Ni får helt enkelt nöja er med lite glimtar från hur vår dröm såg ut i lördags.
Idag var jag där och lämnade en nyckel som saknades till "demolition man" och jag kan garantera att allt redan håller på att ta en annan form.
Så här såg det alltså ut då mannen, stora pojken och hunden fotade och gick på upptäcksfärd.
Minstingen och jag var på besök på hans nya skola...tvärs över gatan.
Sen slöt vi upp i lägenheten.
En utav våra växter tog vi med oss.
Den som överlevde i tre år då min mans mormor låg på långvården.
Nu står den i trädgården och väntar på våren då vi ska plantera den.
Vi har, på så vis, börjat lämna lite av oss själva i nya boet.
Här kommer bilderna;
Sonen studerar oroligt sköldpadds-hagen där en liten en inte har grävt ner sig än och därför troligtvis kommer att dö. |
Spännande grejer! Är det er trädgård? Det måste vara ganska ovanligt i Rom? Ska bli roligt att se hur det blir sen. Kram!
SvaraRaderaJa Lotta det är vår trädgård. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle hitta den. Man har mest terrasser här så jag hade lite sänkt min måttstock. Vi är så glada för denna trädgård. Kram
RaderaÅhh så fint där kommer ni trivas! Kram
SvaraRaderaTack Ulrika! Ja, det är så att vi knappt vill gå därifrån fast där ingenting finns än. Det är bara "hemma". Kram
RaderaDet kommer att bli jättefint, ser ut som en skön oas. Kram
SvaraRaderaVisst gör det! En oas var rätta ordet. Kram
RaderaSer ut som ett Marika place!
SvaraRaderaYes!
SvaraRadera