Blogga varje dag 75
Det är en ovanligt regnig och inte särskilt varm sommar.
Fantastiskt hur det går omedelbart på humöret.
Precis som i Sverige.
Överfört på Italien.
Jag försöker att inte låtsas om det, men folk runtomkring tycks vara smittade redan.
Sönerna far ihop ständigt och jämt i stället för någon gång.
En lägenhets försäljare som jag av en slump råkar på igen attackerar mig som om jag var en utav hans fästmöer han fått på båten av.
Gapar om att vi bara försvann trots att vi tackat regelrätt nej till en lägenhet som hade ett falskdeklarerat sovrum på ovanvåningen.
Nej, det var inte mot reglerna. Det var vi som är petiga.
Han tyckte liksom att vi sett lägenheten tre gånger och då är det alltsåledes hundra att man köper.
Har man pussats så är man gifta.
Sanning.
Jag sitter med gapande mun och luren fastklistrad vid örat när han lägger på med ett löfte om att han i alla fall ska försöka få till med ett möte på en annan lägenhet som han har att sälja.
Vaddå? Var vi så intima att han blivit sur som rönnbär när vi gjorde slut.
Var inte vi klienter och han försäljare?
Har inte klienten alltid rätt?
Tappar lusten att se flera hem med denne tokstolle.
Tänker inte insistera.
Suck!
Detta måste bero på det dåliga vädret.
Eller jag hoppas att det är så.
Annars är det illa för den där stackars sälj- nissen.
Jag då....
nja, jag ger mig ju inte.
Trött på att leta och hitta mera hål än diamanter drömmer jag vidare.
Om jag inte kan hitta den där fina trädgården så kanske jag åtminstone kan hitta ett ställe med en så fin och grön innergård som hos mina svärföräldrar.
Den gillar jag verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar