Fånga det vackra

                                         Blogga varje dag 76

Blir sprudlande glad när jag ser på facebook att min far spelat på midsommarfesten i den lilla byn mina föräldrar bor i.

Tillsammans med sin vän.

Barndomsvän.

Ja, det gör mig obeskrivligt glad att de fortsätter.

Träffas med jämna mellanrum. 

Nästa gång jag åker till Sverige ska jag rota fram och scanna in bilder på hur de såg ut när de var riktigt riktigt unga.

Det är den där djupa vänskapen.

Den som följer med åren även då man lite tappar bort varann.

Klart att den innebär lite groll också.

Medan man delar det vackraste.

I detta fallet musiken.

Den ligger mig ju också varmt om hjärtat.

De kanske inte kommer alls i sommar, mina föräldrar, men jag vet ju att de har det bra.

Det tar jag till mig.

Stoppar det i mitt hjärta.

Bortser från allt annat skräp som det ju också finns med i bilden emellanåt.

Hittar bilder från i fjor på min mor.

Hon som inte vill vara med på bild någonsin.

Lite sådan har jag ju också varit.

Undras tro var jag fick det ifrån.

Det är också vackert.

Att vi är olika fast lika.

Stoppar allt i min hjärteburk.

Det värmer.