Blogga varje dag 74
Vi promenerar valpen, mannen och jag, en kväll efter maten.
Strosar lite hackigt sådär med en hund som vill än hit än dit.
Det luktar gott här och det finns något mumsigt där.
Han utforskar och vi pratar.
Vi har slutat småprata när blir uppförsbacke mot vårt.
Där dyker det upp ett ungt par med barnvagn.
Sprillans ny barnvagn som vittnar om första barnet.
Det slår mig att det är så slanka, väl tränade.
Sen blir det stopp i mina funderingar om skönhet för tjejen bromsar vagnen och tar raska kliv mot mannen som försöker värja sig när örfilarna haglar ljudliga.
Hon slår honom, medan hon argt förklarar att "så där säger du bara inte åt andra framför min dotter".
Enda synbara möjliga dottern som finns är den nerpackade i vagnen.
Vi säger inget, piper iväg med nyfikna hunden som vi får dra lite med oss.
Efteråt tänker jag på hur det var när vi gick där med nya fina vagnen och nya bebisen i den.
Visst var vi trötta och i bland förbaskat sura.
Men att slå...
Slår kvinnor?
Jo visst gör de det.
Visst har jag också slagit.
Aldrig någon man förstås...
Aldrig min man...
Av ren nyfikenhet googlar jag på det där med våld i hemmet.
Man får ju bara den där versionen om kvinnor som offer.
Aldrig att män kan fara illa.
Så är det alltså.
Intressant och sorgligt det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar