Gillar att springa.
Kommer iväg som en pil.
Det där med vinden i håret är speciellt attraktivt för mig.
Sen kanske jag blir lite trött i benen.
Eller så tappar jag rytmen.
Kanske till och med lite intresset...
Ändå går det bra för jag har inget mål.
Bara det att komma fram.
Att kroppen ska få utlopp men orka hänga med.
Att få upp flåset...
Men det allra allra bästa...
Det som får mig att längta till att rundan ska ta slut...
Y O G A N!
Ja, för jag kör yoga som stretching när jag kommer hem.
Njutningsfull mjuk yoga.
Den får mig att koppla bort dumheter.
Stänga ute tråkiga saker.
Bara andas och finnas.
Bäst av allt.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag springer för att få ännu en ursäkt att göra min yoga...lite utan samvetskval...musklerna måste bli lite tänjda också ju...
Det är där tankar föds.
Beslut tas.
Då gör det inte så mycket att inget är perfekt...
Absolut! Bäst av allt är yogan. Jag springer ju bara ibland men då tänker jag att skelettet mår bra av att få lite stötar som motvikt till det mjuka i yogan. Nu har det snöat här igen så löpskorna får stå kvar i garderoben ett tag till. Kram
SvaraRaderaJust det lite liv i luckan behöver den där lekamen alldeles säkert...bra mot benskörhet tjatar läkarna ju. Kram
RaderaOm Shanti på det :)
SvaraRaderaDethär påminner mej om tanken att jahh, men jag ska ju ändå duscha idag så då kan jag lika gärna träna och bli svettig innan ;)
Allt skönt-ont leder till nåt gott, kram!
Precis....hitta anledningar bara så där i förbi farten.
RaderaKram på dig!