Strålande dagar

Dagen då jag bara sätter fötterna i den där lägenheten, som känns rätt på alla sätt och vis, skiner solen från en otroligt blå himmel.

En katt gör vänskap med mig där jag står och väntar på försäljaren.

Sen blir jag inbjuden i den där drömmen.

Hörnsoffan som jag haft i mitt hjärnkontor, länge nu, finner plats.

Ser mig själv krypa upp i den och begrava mig i kuddar och filtar.

Terrassen som ser ut över taken är bara allt jag någonsin önskat mig och mera därtill.

Fina träbordet med stolar placerar jag lätt var som helst.

Sönernas varsitt krypin är där med råge.

När jag vänder på klacken har jag redan sett deras planscher på väggarna.

Badrummen har kanske inte världen roligaste färger men de är rymliga så det förslår.

Köket kan man ta en svängom i medan grytorna puttrar.

Det finns till och med plats för en pyssel/spelhörna i hallen.

Det ni!

Den går bara på grund när vi tittar på priset.

Ringer mannen och är alldeles för entusiastisk.

Han tar lite ner mig på jorden.

Han måste höra med finansieringshjälpen.

Svärfar drar oss ordentligt ner i skorna.

No Way!

Då vi inte tänker sälja våra själar till djävulen för ett större boende får den bli där i ett moln av mjuk mjuk bomull. Jag kommer att fortsätta ett tag att tänka på den. Drömma om den. Lägenheten med stort L fast med för många nollor...

Ingenting kan hindra mig att sluta hoppas.

Hoppas att de kanske ska chock sänka priset.

Visst, det är så blåögt som det bara kan bli.

Lika blått som himlen ute.

Fast det får det vara.

Drömma gör mig gott.

Fast det är med en stor suck jag kryper tillbaka hem till mitt lilla bo.

Försöker hitta de vackraste punkterna.

Låtsas inte om att köket är så mörkt mitt på dagen att jag måste tända taklampan.

Tar foton för att fånga det där hängande serpentinerna sen Alla hjärtans dag.

Ja, jag gillar saker som hänger ner; mobiler, drömfångare...

Ett fång lax/orange färgade tulpaner gör sitt till.

Jag lyckas fånga de fina bågarna vi har mellan kök och vardagsrum och sonen däremellan.

Och om man vill så ser man vackra himlen där över husen...

Och visst kan man låtsas som om det är en terrass man sitter på ibland och inte en trång balkong...

åtminstone lite till...