Där igen

I galna skrikandet.

Vansinnes vrålen då man inte når fram på något annat vis...eller det kanske man gör?...

Kan inte tro att jag faktiskt gör det igen. 

Tar allt så himla hårt.

Gapar och står i.

Ja, va då då om han blir kuggad och får gå om läsåret?

Ja, va då då om han får kavla upp ärmarna och jobba med händerna hela sitt liv?

Det är inget som helst fel i det.

Fast om man bara tittar ut genom fönstret eller chattar med kompisarna...kommer man någonstans över huvudtaget då? Inte ens kavla upp ärmarna tycks ju lockande...

Tittar igen på det han borde göra när han försvunnit iväg till väntande kompisarna.

Skriva en sammanfattning på några kapitel ur "Skattkammarön"...igen!?

Den har de jobbat med sen i oktober när skolan började...

De fick läsa den som sommarläxa i fjor...

Vad är detta?

Nästa vecka har jag bokat in mig för kvartsamtal igen...det tar sin lilla tid då det är nio hela lärare som tänker olika. 

Men usch, jag skulle ju inte skriva mer om detta!

Hade tänkt skriva om hur jag fick honom med på yogan i morse.

Hur han lovade mig att vi ska göra några övningar i tio minuter varje dag.

Så hör jag honom säga att; det är ändå ingen mening med det. Jag är bara en liten lort...

Hur gör man för att få honom att tänka annorlunda?

Att även små lortar kan ändra sig.

Skulle vilja få honom att tänka mera Pippi Långstrumpskt...