alltings underliga sammanträffande

Vaknar av dunder och brak och ilskna myggor.

Det är bara bra.

Så att jag kan få lite gjort.

Sitta ner och komma loss med det jag länge tänkt göra.

Skriva som jag ju gillar men som bara blir sisådär när värmen står i en i halsen och solen lockar till annat.

Därför är det bra med hällregn och lägre temperatur.
En bra anledning åtminstone.

Jag ska inte ut så mycket i kaos trafiken...eller jo, vi ska ju till svärföräldrarna...men det är inte så långt.

Sen är det ju söndag också.
Mindre kaos.

Söndagen innan alla börjar jobba igen.

Blir lite nostalgisk.

Gråtmild.

Då kan det vara bra att skriva det jag länge funderat på.

Det om; förunderliga sammanträffande.

Som när jag för snart tolv år sedan ringde min farmor...ja, jag har tjatat om det här...på hennes födelsedag den 16 november.
Satt där och klappade min stora mage och skrattade när hon sa att hon trott att han där inne skulle kommit ut på hennes födelsedag.
Så kom han dagen efter.

Så lika varandra fast ändå olika.
Utomjordiska klokheter som hoppar ur munnen på sonen när jag står där alldeles gråtfärdig och har suddat ut alla bilder som jag inte kan ta om;
Mamma, du har dom ju i ditt hjärta!
Som om det var farmor som talade.
Den bästa sortens skorpioner...

Sen kommer jag att tänka på minsting, som är född dagen före min systerdotter.

22 och 23 juni.

Två cancrar.

 Envisa och företagsamma.

Lever gärna på skräpmat båda två.

Gillar att skratta.

De gör mig på gott humör.

                                               

 Två andra skorpioner finns det i vår familj.

De är också födda dagen efter varandra.

25 och 26 oktober.

Berättar inte gärna saker om sig själva.

Musslor skulle farmor ha kallat dem.

Alldeles säkert liknar de varandra...

Till sist tvillingarna.

Ja, vi är födda med sex dagars mellanrum.

Min faster och jag.

Sex dagar och sexton år.

Hon den 4 juni.

Jag den 10 juni.

I samma tecken...om man nu tror på stjärntecken.

Jag har aldrig trott på dom...fast måste erkänna att vissa likheter finns.

Eller så letar man efter dem för att man så gärna vill...

Jag och min faster är i alla fall tvillingar på många sätt.

Det är henne jag alltid sökt när jag behövt någon som kan hjälpa mig reda ut förvirrade tankar.

Det är hon som hjälpt mig se saker och ting som de är.

Det är med henne jag går de långa favoritrundorna i skogen.

Ibland under prat.

Ibland under djup omfamnande tystnad.