Ber om att få vara arg.

Åtminstone idag.

Imorgon kanske det är över.

Kanske.

Var på onkologkontrollen i morse.

Allt väl.

Cancern håller sig undan.

Jag frågar om den stora röda fläcken på otursbröstet.

Onkologen blir nervös.

Ber mig tala med kirurgen som satt in implantathelvetet.

Det har jag redan gjort.

Han ska ringa tillbaka.

Enligt mannen, som idag var med, uttalar sig läkaren mellan raderna om att jag måste opereras igen.

Att han redan förstått, det som gynekologen inte alls fattat eller låtsas om, att min jäkla förbannade sablars silikonkudde läcker.

Det här, om det är sant, är inte rättvist.

Inte på något vis.

Uttryckte mig mycket tydligt, när jag bad till högre makter, om att få slippa ytterligare operationer.

Jag har inte gjort någon jäkla skönhetsoperation som jag måste ångra genom denna, om onkologen har rätt, olycka.

Jag gjorde vad jag borde för att slippa se till hälften helt platt och till hälften halvt platt ut...

Gggggrrrr!!!

Väntar på att kirurgen ska ringa.

Hoppas att han inte ska göra det.

Nej, nu var jag barnslig och ologisk och oyogisk och allt.

Klart jag måste träffa honom!

Förhoppningsvis på måndag.

Idag är jag alltsåledes urilsken.

Inte alls som en FB kompis trodde när jag bytte profilbild.

Inte på långa vägar, utan mycket mycket mera.