Home sweet home

Mörbultad. Rör mig som en o-pigg åttioåring igen. Värsta eländet är att ta sig upp ur sängen. Fy bubblan! Vet att det går över. Att jag glömmer. Men än då.

Det gick superbra alltihop. Blödde inte alls så jag slapp äckliga dräneringen. Tror verkligen att stjärnorna är med mig. Fick till och med äta på kvällen. Aldrig har en vanlig sallad, med bara lite tomater i, varit så god. Sega brödet tuggade jag med andakt. Eftersom jag inte äter skinka som de serverade fick jag extra frukt. Himmelriket!

Natten var som vanligt ett enda slötittande på tv och läsande. Jag hade ju små dåsat hela eftermiddagen. Det går bara inte att hålla ögonen öppna efter en operation. Så jag tittade på Simpson's, något om folk som plockade bort sina tatueringar (blä!) och en italiensk film om en misslyckad musiker som började fotografera sin vackra fru medan hon sov. Sen blev han skvatt galen och hamnade på psyket då saker och ting gick över styr. Han kunde liksom bara om någon såg hans fru naken...ja, så det kan gå! Tänkte hela tiden att det var en rätt film för mig. Frun hade nämligen så otroligt vackra bröst. Stjärnorna igen, va?

Kom hem i morse. Aldrig är det så skönt att komma hem som efter en sjukhusvistelse.

Tror faktiskt att jag skulle kunna bo i tält....eller nej, kommer ju inte upp därifrån.

Känslan av att bara få vara med mina "karlar" är så överskön.  

Bara liksom vara. För det är det enda jag kan just nu.

Ja, kör gamla bilder då jag är så dålig på fotograferandet just nu