Mitt vänstra jag

Massera min spärrballong/airbag ska jag. Hård massera flera gånger om dagen i två veckor. Det säger snälla plastkirurgen. Han visar mig hur jag ska göra. Ont gör det. Ja, kudden är full nu. När jag knådar för fullt kommer jag att tänka på just det som Karin skrev om sin högra sida. Jag har ju också tänkt det där så ofta. Att det är något konstigt med min vänstra sida. När jag ammade ville ingen av pojkarna gärna ta det bröstet. Det kändes lite som att jag tvingade dom. De såg på mig som om de gjorde det för min skull trots att det inte alls var lika gott där.
Sova på min vänstra sida har alltid känts så fel. Tog liksom emot någonstans vid vänster äggstock. Jag är ju en sån där sid-sovare. Fast jag lärt mig att sova på rygg efter alla operationerna på sistone. Nu går det bra...inte just nu kanske med den där bullen...äggstocken sover ju i förtvinad form. Före medicineringarnas tid då hade jag också en cysta på vänster äggstock. Den är borta nu. Helt säkert är att av fläckarna jag fick på kindbenen under mina graviditeter, och som kommer fram varje gång jag solar, är den på vänster sida tydligast. Plus att ögonbrynet över vänster öga växt ut sämst....

Konstigt är det. Det har jag även sagt till läkarna. Fast de avfärdar det hela. Så klart. Tycker väl att det låter lite för mycket hokus pokus. De kastar genast tillbaka allt det där med hormonernas fel. Självklart. Det är så. Men i alla fall. Tanken om att det kanske alltid funnits någon sorts spärr där på min vänstra sida. Ett stopp i energiflödet som gjort att jag blev sjuk.
Ja, så där håller jag på att fundera. Medan jag masserar vidare. Tänker även på Annika. Fascinerad av massagen. Att det hjälper mig. Trots att det gör ont. Trots att jag har en konstgjord blåsa full med blått vatten därunder.
Ni får gärna tycka att jag är tokig. Det gör inget. Men så där är det i alla fall på min vänstra sida.