Att se bortom sina fördomar

Jag har en väninna. En väninna som kommer från en välbärgad familj. Inte som min familj.  V.ä.l.b.ä.r.g.a.d. Hon har aldrig behövt städa, få panik för att hon inte kommer i tid för att hämta barnen i skolan, tänka på vad tusan hon ska laga för något hälsosamt idag eller på att sortera vit tvätt från kulör tvätt innan man lägger den i tvättmaskinen. Allt det tänker fina, allt-i-allo kvinna från Sri Lanka som bor i lägenheten bredvid... praktiskt taget hemma hos min vän...på. 

Min kompis går inte på H&M och handlar kläder. Hon shoppar i affärer jag aldrig ens skulle våga mig nära.

Hon är advokat, min vän. Hennes klienter sitter i fängelse runt omkring i Italien. De är inte den sortens klienter som fiskar upp kontanter och betalar arvodet till dagens inne-advokat. Staten betalar för hennes klienter...när den betalar...

Min väninna är aningen glömsk. Hon kommer nästan alltid försent. Håret kommer hon sällan ihåg att borsta innan hon går hemifrån. Hon är en sån som bara kör kullerbytta med hela solsängen på stranden utan att veta hur tusan det gick till...lite som jag ungefär....fast hon kan skratta gott åt det sen...som jag när jag kollat att inget är brutet...
Min väninna har ett stort hjärta. Hon är en sådan som pratar med värme i rösten om sina klienter, även de där odjuren. Hon slåss inte bara för deras lagliga rättigheter utan även för deras mänskliga rättigheter.

Med min vän kan man liksom bara ligga under filten på soffan och slö-glo på tv medan barnen rasar, världen går under och männen står på terrassen och jämför krigsskador medan de rökar cigarr.
Man har det helt enkelt bra med min kompis. Man kan prata om allt med henne. Även det som är intimt. Djupa tankar.

Därför blir jag högst illa berörd när en annan vän bekant berättar något som en annan vän satmara berättat för henne efter en helg på stranden tillsammans med min relax- kompis. Jag blir illa berörd inte bara för att hon säger det med andra personer närvarande utan för att hon avslöjar intima saker om min vän. Jag kan bara inte låta det vara. Det alldeles för bitchigt för att inte "skvallra". Hon måste få veta att hon inte kan lita på den här människan. Få veta att man inte kan lita på alla...den här häxan har gröna dit-tatuerade ögonbryn...bara en sån sak...

När jag kräker ut allt för min fina vän berättar hon att mannen till den där bekanten som var så vänlig ofin att berätta vidare uppgivit ett stort ironiskt gapskratt när min vän blev jämförd med en annan advokat de känner. Som om min vän inte var värd sin titel...Som om man inte kan vara en bra advokat bara för att man kommer från en lite mera kosing- stinn familj.

Kanske har även jag tänkt typ "vad hon är bortskämd" när hennes pojke gjorde tokiga saker bara för att han var för lite med sin mamma och för mycket med barnflickan. Kanske har jag lite tänkt att de kan vara svårt för en sån som hon att sätta sig in i en klients, som vuxit upp med t ex knarkar föräldrar, situation.

Så har jag sett bortom mina fördomar. Där har jag hittat en fin vän. En fin människa. En som när hon förstod att hennes son behövde henne släppte allt och sprang till honom.
En fin vän som, även om hon känner obehag...inte riktigt vet hur hon ska göra...i alla fall ringer mig bara för att höra hur jag mår.

Jag är verkligen glad att jag inte stannat där framför mina fördomar.
Att jag lärt mig se bortom dom.