Yogafestivalen

I söndags var jag på den årliga Yoga festivalen här i Rom.
Förväntningarna var höga då det i fjor var en underbar upplevelse för mig.
Antagligen för höga. Så var det ju min födelsedag också. Fast enda dagen av tre som var möjlig för mig att träffa mina kompisar på.
Jag var där tidigt. För tidigt. Inget hade riktigt börjat. Mannen och barnen som hade kört mig dit blev besvikna då de inte fick komma in och titta på marknadsplatsen. Tanten vid ingången var benhård; antingen pungade de ut med 21 euro eller så fick de inte komma in....hmmm....
Så de åkte innan mina kompisar kom. Hade gärna velat presentera dom...liksom visa mina juveler....det bästa jag har...

Allt var omändrat. Inget som jag mindes. De fria lektionerna verkade liksom mindre intressanta...mindre...
På väg genom området för försäljning går jag nästan rakt på David Sye och tänker bara; jaha, där går han. Hjälp, vad är det med mig! Har jag tappat intresset för allt. Var är min nyfikenhet? Måste gaska upp mig nu.

Får nys om en lektion; kundalini. Okej. Dit styr jag stegen. Kompisarna lyser med sin frånvaro. Skickar sms men får inga svar. Kundalini blir bra att börja med. Det är en underbar lektion. Tjejen som håller i den är klädd i klassisk kundalini mundering; helvitt, vit turban. Till och med halsbandet är vitt.
 Det är fantastiskt jobbigt att hålla ut i den långa andningen och de många upprepningarna av samma övning men samtidigt underbart. Musik är det med. Mantran. Tror att jag börjar förstå varför vissa blir så fast på det här. Musik och sång. Mina gamla kärlekar. Passar mig så bra. Precis som upprepningarna.
Min mobil ringer mitt i alltihop. Nedrans glömde stänga av. Trycker bort samtalet utan att se vem det var och stänger  av irritationsmojängen. Forsätter och kan förvånansvärt mycket....trodde inte att jag skulle fixa det där med uthålligheten så bra...wow! Göra yoga ute är det bästa.
Är glad när lektionen är slut. Uppfylld av något nytt.

Får tag i S. Det var hon som ringde under lektionen. Vi väntar in de andra kompisarna fast är så hungriga att vi börjar äta innan de kommer. Jag får äntligen träffa den där bebisen som fötts i januari. Han är en sol. En rund glad sol.
Kompisarna håller med mig om att festivalen inte verkar så himla entusiasmerande detta år. Så det är inte bara jag. De intressanta konferenserna kan man inte gå på om man inte vill bli av med månadslönen på ett naffs. Gratislektionerna är sisådär. Vi följer en utlovad lektion i Tantra-yoga. Mannen som håller i den är mycket duktig på att prata. Punkt slut. Ja ha! Inte för att vi trodde att man skulle...men i alla fall...

Fast vi njuter av vackra Villa Pamphili. Ligger och gosar oss i trädens skuggor. Skratt-yoga pågår lite längre bort. Men ingen av oss har någon större lust. Det bara är så här idag. Min mobil ringer. Mannen är där för att hämta mig. Han hittar ingen parkering. Det bara blir ingen presentering den här gången heller. Suck!

När jag är på väg ut träffar jag på Kundalini tjejen igen. Hon ler och hälsar glatt. Ha ha hon kände igen mig....wow igen!

Nästa år ska jag banne mig....Scaravelli, Sye....slänga pengar....Nåja vi får väl se.
Under tiden kollar jag på nätet. Tränar hemma.
Inspiration kan även vara en youtube video.


                                                       YOGAKOMPISARNA!!!