tisdag 27 september 2016

Väntrums tankar

Här sitter jag igen. I ett väntrum. Italien är proppfullt med väntrum.  Jag är spyfärdig på all denna väntan. Vem skulle ha kunnat tro det? Såg mig själv som en "vänteexpert". Tänkte att jag skulle kunna skriva det på mitt cv. Ha, cv ! Det var ju en uppmuntrande tanke. Vad ska jag med meriter och göra. Det behöver man inga om man ska sitta av sin tid i bidan  på allsköns läkare.   Magen knorrar.  Baren är på två stegs avstånd...nej, jag kan ändå inte få ner något i matväg  just nu. Borde svara på ett mail men är förlamad. Kan bara skriva tankar. Mina tankar. En grönklädd kommer ut. Fel kirurg! Kan bara hoppas att han var på samma operation som min plastikkirurg. Att jag snart får lämna den här, obekväma,  soffan och bli: lugnad/nerplockad på jorden /sparkad i rumpan eller vad tusan som helst. Bara få veta räcker. Nu! Grönisen går, efter att ha talat en stund med några människor i baren, givit en man en klapp på axeln. Min läkare syns inte till.
I nära en timme väntar jag.
Så dyker han upp. Han är inte grönklädd men blå. Jag kan aldrig lära mig det där med färgerna. Vem har vilken färg? Finns det regler för det?
Idag ser han ut som en plastikkirurg ska göra solbränd och fräsch. 
Lite mindre dubbelvikt...fast bara lite. 
Medan han är på väg bort mot mig tappar han glasögonen i golvet. 
Så mänsklig. Så okirurgisk. 
När vi äntligen hittar ett rum som han kan undersöka mig i lugnar han mig. 
Fläcken beror inte på läckande protes. 
Däremot får jag en medicin mot hårdheten. 
Mitt dåliga bröst är stenhårt. 
Nu ska jag ta det  i en månad och massera tutten undertiden.
Lugnet sänker sig över mig och jag säger hej till växten som varit mitt sällskap i väntrummet. 



3 kommentarer: