Många funderingar snurrar runt i min skalle just nu.
Jag läser Kay Pollaks bok " Att välja glädje" och tänker att "jo, visst kan jag väl välja att inte bli så arg" sen blir jag vansinnig på mina barn som vägrar göra färdigt sina läxor.
Att man visst kan träna in att vara positiv istället för negativ suger jag på som en karamell med ny överaskande god smak.
Får veta att förra årets stödlärare inte kommer att vara kvar i min stora pojkes klass detta läsår. Barnen blir tvugna att lära känna ännu en ny lärare. I mina tankebanor har den nya helt fel arbetsmetod och kommer aldrig att bli till någon nytta för min pojke.
Hur kan jag veta det? Givetvis gör jag inte det. Det är bara spöken. Tanke spöken. Negativt blir det. Ännu mer negativt när jag minns en artikel jag läst i tidningen häromdagen om att man ska dra ner på stödlärarna i skolorna. Jaha, det kanske inte kommer att finnas något stöd alls i klassen...
Ja, så där kan jag hålla på i all evighet.
Naturligvis blir irritationen större när jag håller på så här...
Stora pojken säger, mitt i mitt skrik anfall; att jag borde gå och göra yoga...
Då gör jag det.
Lugnet sprider sig redan när jag tänder rökelsen.
Jag sätter på musik...Snatam Kaur...
Lugnet är ett faktum.
Visst måste det vara möjligt att välja glädje...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar