När mannen slår igen dörren efter sig, strax innan sju, smyger jag mig upp. Sköljer näsan, rengör tungan och hinner precis få tag i yoga mattan när minstingen kommer in skuttande. "Mamma du lovade mig att jag skulle få prova det där kinesiska spelet på datorn...". "Scchhh, det är tidigt!" " Ja men, du lovade...". "Efter frukost".
Sur lägger han sig på soffan och börjar sparka med benen i kuddarna.
Det här är säkert ett prov för mig. Jag låter honom hållas en stund medan jag gör mina asanas.
Så blir han aningen för högljudd.
Jag säger åt honom att sluta. Han får gärna vara med utan att störa. Det vill han inte.
Tanden han tappade igår kommer för honom och han struttar iväg för att kolla om han har pengar under kudden. Det har han. "Skönt, säger han. För jag var alldeles pank."

Jag lyckas genomföra hela serien jag håller på med just nu. Han tjatar lite emellanåt. Trycker sig intill mig emellanåt. Avslappningen blir lite förkortad. En sjuåring har inte världens bästa tålamod.

Efteråt känns det ändå helt underbart.
Jag har gjort min älskade morgon-yoga och på något vis fått in min son i det fast han inte alls egentligen gör något.

Denna bild är i från i fjor...då ville han gärna vara med...