Hemmapanik

Igår åkte vi hem igen. 

Med den här;

Moby Love, heter den.

Den är dekorerad av Mordillos härliga teckningar.

Temat är kärlek så klart.

Tur var det att jag liksom påmindes om att mitt liv trots allt är fullt av kärlek. 

Samtidigt är det den bullrigaste färjan. 

Den som dykarna hör under vattnet för att den har en propeller som är sönder sen många år tillbaka. 

Man kan känna det tidigt på morgonen på stranden också. 

Det dundrar rejält.

Precis som kärleken är, tänker jag, vacker men bullrig. 

Vi äter på vårt favoritställe och får färska ägg med oss hem, samt härliga samtal om katter och Grekland. 

Kärlek i alla möjliga former. 

Hemma skickar jag iväg ett meddelande till den där tjejen som sa att hon kunde ställa upp och gå promenader med hunden de tre dagarna mannen måste jobba när vi är i Sverige.

Hon KAN inte. 

Va? Nej! Skit!

Panikskriver till gamla trogna barn/sköldpadde- och hundpassaren och HON kan. 

Kärlek...och en smula tur. 

Mannen har problem med blodtrycket.

Stora sonen har snuva. 

Minstingen kör fast framför playstation igen. 

Jag får ett nej, samt en förfrågan som jag inte kan svara på för att jag står på standby med något annat. 

Gisses, detta saknade jag då verkligen inte!

Bullrigt värre.

Tur att jag tror på kärleken.