Trädgårds meditation

 När jag går där och drar nässlor tänker jag på farmor igen.

På hur hon som knappt kunde gå för sitt onda ben fick nytt liv i sin trädgård. 

Hur min mor som såg henne från köksfönstret sa att det såg ut som om hon svävade fram. 

Fast hon jobbade egentligen. 

Hackade, räfsade och grävde.

Jag tänker på det när jag en hel morgon glömmer bort min onda nacke och all annan tjafs som tycks komma med våren. 

Det är bara jag, hunden ibland och nässlorna. 

Så vackra. 

Så livskraftiga

Men de döljer saker också...

vet ni vad som finns i detta gröna hav???

Jo, ett brunnslock!

Det hade jag glömt själv. 

Det blir högar och högar av nässlor. 

Jag drar och drar och räddar rosor och hortensior från invasionen. 

Bara en sköldpadda ser jag. 

Nergrävd under en buske. 

Skalet syns lite bara.

Undrar var de andra finns...

Emellanåt är det bara doften av gräs och jord jag känner. 

Fri från allt annat. 

En dag i solen. 

Meditation på farmors vis.