söndag 25 oktober 2015

Livlinorna

De som håller oss flytande.
De som hjälper oss att hitta tillbaka till djupandningen när vi helt plötsligt går där och håller igen.
De som ibland förenar oss med andra.
De som är olika för olika personer.

När jag var tonåring var det musik, djur och böcker som var mina livlinor.
Det har inte förändrats så mycket.
Fast jag har lagt till yogan.

Sen har jag plussat på med vänner...
eller egentligen försökt lägga till dem.
Få dem att hänga med mig på mina yoga lektioner.
En har jag lyckats med.
Vi försöker ta oss till yogan en gång i veckan tillsammans.
Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas få henne med mig.
Hon, som så många andra av mina vänner, har en ganska motarbetande man.
Därför så förvånade det mig att hon håller ut.
Att hon inte gör som andra vänner och lyssnar på alla dumheterna en man som är "smått" svartsjuk kan häva ur sig.
Att hon inte väljer en annan träningsform som en annan väninna gjort bara för att maken tyckte den var bättre än yoga.
Att hon kommer igen trots att hon ibland blir stoppad rent bokstavligen när jag drar iväg på festivaler och hon också skulle vilja hänga på.

Min väninna pratar ibland så jag får sår i öronen och det har ibland gjort mig lite fundersam.
Själv är jag ju raka motsatsen.
Måste tänka efter alldeles för länge innan jag pratar.
Nu har jag förstått att det är ett av hennes sätt att dölja en jobbig vardag.
Med tre söner varav en från ett tidigare äktenskap och deltidsjobb plus en man som inte gör ett smack hemma...ja, då kan man behöva livlinor.

Yogan hjälper oss båda att få ordning på vår inre stress.
Min för att jag håller den där inne.
Hennes för att hon försöker baka in den i glättighet.
Ofta är vi båda överrens om att vi skulle kunna ligga kvar i avslappning ungefär hela veckan .
Vi turas lite om att komma infarande som jehu med en vansinnig berättelse i fickan för att sen segla ut som på moln.
Visserligen seglar man in i vardagen igen med alla de sorters överraskningar den erbjuder.
Det är dock stor skillnad.
Vi är uppfyllda och räddade av livlinan Yoga.

3 kommentarer:

  1. Yogan är min livlina också och naturen, musik & djur.. Fint med din väninna som håller i. Jag är tacksam för att jag har en sån förstående man då yogan knycker ganska mycket av min tid. Kram

    SvaraRadera
  2. Gläds åt att du får dela yogan med väninnan, jag är säker på att det är en fristad för er båda!
    Livlinor i livet är grymt viktiga och det är som att; har man yogan, så har man så himla mycket annat också.
    Kram på dej!

    SvaraRadera
  3. Yogan, böcker och naturen är svårt att leva utan. Förutom familjen, men det är ju självklart egentligen :) Skönt att du har din väninna, man behöver det! kramar

    SvaraRadera