Regniga dagar på Elba

På söndagskvällen piskar vinden upp havet och svarta molnen tornar upp sig på himlen.

Nykomna semesterfirare går med längsta ansiktena jag någonsin sett och säger; -amen, nyss strålade ju solen!?!...

Vi visste ju. 

Vi kände och läste väderleksrapporten. 

Vi kunde till och med tycka att det var lite skönt att vrålregnet var på väg.

Att inte ens bli irriterade för att bli avbrutna mitt i solandet och dykandet...

Det är ett stort steg.

Sen regnade det hela måndag morgonen. 

Som om vi vore i Sverige tänker jag.

Mannen och jag drar iväg i alla fall. 

Först till ett litet samhälle på morgonen. 

Strosar lite på gatorna. 

Tar en kopp kaffe.

Under paraply konstaterar vi att skor och byxor fått rejält med vatten och åker tillbaka till hotellet där barn och hund barrikaderat sig. 

På eftermiddagen smygtittar solen bakom molnen och vi räddar hunden från rumsfossilisering och åker iväg uppåt. 

Efter Volterraio. 

Till och med högre upp. 

Det blir en bra dag mitt i skogen som jag önskade mig och hunden tackar och tar emot.

Sen regnar det lite till och under kvällsmaten bjuds vi på blixtuppvisning.