Fritt val

Valet är helt personligt och alldeles gratis. 

Man kan om man vill bli helt ursinnig för att några ungdomar tagit med sig mini-bongo trumma och gitarr och sjunger för alla passagerare på den blå färjan.

Då det är amerikanska spirituella sånger som "Down by the riverside" och liknande, då kan man som djupt troende ateist önska dem åt pepparn eller till Amerika (därifrån misstänker jag att de kommer...) eller en gruvlig plåga.

En engelsk bulldog börjar skälla och givetvis är det skrålarnas fel. 

Ja, så kan man göra samtidigt som man vänder på klacken och drar föröver.

Eller så kan man välja mitt nya sätt, som jag allt oftare numera lyckas landa i;

bara sitta kvar liksom studerande småbarns familjen som slagit sig till tro framför mig på golvet och tänka att de är gulliga de där små...fast det är skönt att inte behöva sitta där och vagga bebis längre. 

Och så sjunga med för de där spirituella sångerna är både välkända och härliga på en och samma gång. 

Bulldogs matten går förbi med jycken som visst är två gånger större än min vovve fast bara hälften så gammal. Det innebär att han bara är nio månader. 

Hon säger, när jag undrar om han är trött, att han är helt slut efter flera timmars bilresa och sen färjetrippen som varar en timme och där han helst bör sitta still och hålla käft. 

Det fixar han inte alls och släpper en tår med kiss i hörnet. 

Alltså var det inte musiken han hatade. 

Ja, det är ju så att vi väljer vad vi vill tro också.