så även semestern.
Vi dimper ner i ett molnigt, fortfarande, vansinnes varmt Rom på lördagen den 15 augusti.
Ferragosto.
Jungfru Marias födelsedag...eller nåt...
Allting är stängt.
Jag kör genast en tvättmaskin och sedan hänger vi bara...både tvätt och oss själva.
Tills telefonen ringer.
Våra vänner är också tillbaka från Berlin och på liten paus här för att sen fortsätta till mormor och morfar och farmor och farfar i Apulien.
Det blir en improviserad pizza som de lyckas trolla fram i vår trädgård.
Dagen efter regnar det och idag är det alldeles lagom temperatur.
Inga sköldpaddebebisar synes än men mannen hittar ett skal...fast vi vet inte om det kan vara just ett sköldpadde-sådant.
Hunden går omkring och smågnäller.
Det tar tid att komma tillbaka i verkligheten.
Jag och sönerna ska bara vara här i några dagar.
På torsdag flyger vi till Sverige.
Ja, jag har inte varit hemma på ett och ett halvt år.
Det är banne mig dags nu!!!
Två veckor ska vi vara där.
Det kommer att gå fort och sen blir det springa av igen för då ska jag på göra alla proverna inför halvårskontrollen och ungarna ska börja skolan och då måste jag kolla och dubbelkolla allt de ska ha med och vart de ska gå och rena kläder på och hjälp!...
Får nästan lite panik redan...
Men jag vet ju att allt precis allt har en ände.
Även springandet.
Att landa i vardagen tar tid - och att ladda om som du behöver göra nu, är också tufft. Men så fint ändå att du får andas Sverigeluft nu ett tag, kram på det!
SvaraRadera