jag skulle ta och köra här på min blogg.
Tappar bort mig ideligen i det virrvarr av renoveringsproblem och bråkiga nya grannar;
Vi för väsen!
Om någon har tips på hur man river ner kakel och borrar hål för elledningar och rör utan att det låter om det så är jag tacksam för det.
Nåja, tillbaks till 1993 ett tag.
Hon var ju "extrakomunitaria" då på den tiden.
Icke EU medlems medborgare.
Det skulle hon inte vara.
Det var inte bra.
Saker hon läser idag om flyktingar som vägrar behandlas som mindre vetande djur kastar henne tillbaka till den tiden då hon tvingades köa var sjätte månad med de andra "ej helt välkomna" utlänningarna.
Om hur hon, som ju anseddes som en bättre sortens invandrare/turist/utböling, såg poliser en gång trycka ner en utav de där mindre lyckligt lottade och dessutom svarthyad kille på marken då han försökte springa därifrån.
I bästa FBI films dramat drog de upp en arm på ryggen och ni vet hon höll andan för hon tänkte att nu får han pistolen i tinningen.
Det fick han inte men de fick på honom handklovarna och drog med sig honom därifrån.
Han grät.
Inte vet hon vad som var anledningen.
Kanske var han bara förtvivlad över att de ville skicka tillbaka honom till krig och elände.
Eller så hade han gjort något han inte borde.
Eventuellt saknade han alla papper som de ju oftast gör...
Fast hon inte vet har hon denna bild i minnet när hon läser om hur invandrare får bo i skiten...både i Sverige och här i Italien.
Hon ryser när hon läser om båtarna som fylls på till bristningsgränsen och går under med barn och allt i det kalla havet.
Hu!
Ja, för hon är och var lyckligt lottad de där två åren hon levde som utlänning med bara sexmånaders vistelse uppehållstillstånd.
Visst, fanns det en sån där polis som alltid måste trycka på något som var fel.
En gång fick hon veta att svärfar glömt anmäla att hon bodde hos honom.
Enligt en "maffia-skydds regel" måste man alltid anmäla om man har gäster inneboende även om bara så för några dagar...ha ha ha...skrattretande att italienarna som liksom inte ens kan acceptera att parkera där man borde skulle köa för något sådant hos polisen...ha ha ha!
Fast så var det och han blev rysligt irriterad den där osedvanligt magre, långe och gråe polisen.
Hotade henne att skicka henne till ett kallt ställe (eg finkan).
Hon skrattade och sa att hon ju redan kom från ett sådant (Sverige).
Det gillade han inte alls som skämt.
Bara ett spanskt par som satt bredvid tyckte att hon var rolig.
Hon blev skickad att hämta svärfar som väntade i bilen för att han skulle hjälpa henne att slippa buren.
Då hade hon trots sin rolighet tårar i ögonen.
Det var något skrämmande med de där ställena fulla med poliser och hålögda afrikaner.
Något som fortfarande hon minns med sorgkant.
Det där slapp hon sen 1995 då Sverige tog sig i kragen och gick med på den här lite konstiga överrenskommelsen om att du kan få söka jobb var du vill...eller hur det nu var.
Men det kommer vi till i morgon.
Tror hon.
Vad mycket spännande du har varit med om! Sorgligt att det ska gå till så bara.,,
SvaraRadera