stjärnorna, sanden i håret överallt eller det gemensamma skrattet över ett missförstånd som gjorde att allting fick en fortsättning...ja, det vet varken hon eller han.
Men den där kvällen då han lånade vännens bil och körde dem till en avlägsen strand, där de kunde vara själva, den har för evigt etsat sig fast i deras minne.
Det var så där lagom varmt som det bara kan bli i Grekland.
De var själva.
Kanske inte ensamma i världen.
Men snodd på.
Nära var ordet som gällde.
De ville lära känna varandra.
Det var en början.
En upptakt.
Hon skulle komma att säga många många gånger att det var musikens fel...den de talade om...den han hade i bilen då de åkte till stranden.
Ja, hon skulle skratta lite snett när någon undrade och tala om den där musik-fällan.
Fast det långt senare förstås...
Gåshud <3
SvaraRaderaÅh, den kärleken, den kärleken. Eller tsäärleken, som rn riktig muminfinne skulle säga :D
SvaraRadera