Är snart där...(Blogga varje dag 177)

i den här positionen (Ardha Baddha Padmasana)

Det vet jag.

Det viskar min fina yogalärare när han drar lite lätt i min arm. 

Snart där!

Underbara ord. 

Fast jag vet, behöver jag det. 

Som ni ju kanske redan har förstått behöver jag ner i djupet först innan jag kan komma upp och se ljuset. 

Det senaste dagarna har varit så.

Man ligger där på botten och vet varken ut eller in. 

Tänker att man kanske borde ligga kvar och där med basta.

Fast det gör jag ju inte.

I morse stod jag där och tänkte dumma tanken att jag inte alls hade tid att gå på yogalektion. 

Måste till banken och skriva på några papper igen. 

Lägenheten såg ut som kriget med hundhår och saker kringströdda. 

Tvätten hotar dränka mig. 

Men något sa mig att jag behöver komma in i det där speciella tillståndet.

Omgärdas av god doft. 

Bada i lugn. 

Samtidigt som ryggraden får sig den massage den behöver. 

Och så orden; ATT VARA NÄSTAN DÄR...

det är bäst.

Det är högsta betyg. 

Nästan bättre än att vara helt framme.

Det gör mig yr-glad.

Ja, jäklar om jag inte fixar allt det andra också.