Jag gör detta för att skolan insisterar.
De vill ha något sorts certifikat på att min minsting är dysgrafiker.
Jag tror inte att min son delar de problemen med sin storebror.
Ändå går jag med på att göra test.
Idag trodde jag att de skulle göras.
Men jag ska bara vara glad, efter att har svarat på massor av frågor om min familj och min mans...om varför inte mannen är med...jisses, någon måste ju försörja oss och alla våra läkarbesök..., att de kan göra testen redan om två veckor.
Normalt skulle jag väntat åtta månader...???
Och inte tusan görs de på en dag...nej nej...minst två.
Två dagar utan skola.
Jag har alltså två dagar som jag är blockerad igen.
Inte kan ta några jobb.
Inte kan träna hund eller gå på yoga...
Två gånger två för på fredag ska jag dit med stora pojken.
Hjälp!
Vad har jag gett mig in på?
Och varför i hela fridens namn kan inte skolan bara hjälpa barnen när de ser att de har problem?
Vad gör jag här?
Vad gör mina barn här?
Jag förstår inte riktigt vad du beskriver. Ska du göra tester för att din son har problem med matten?? Eller har jag helt fattat fel?
SvaraRaderaNej, han har enligt lärarna problem med skrivningen...ser inte när det ska vara dubbla bokstäver och så. Matten har han inga problem med alls. Lärarna måste ha ett papper som säger att han har problem...annars får han ingen hjälp. Fast även när man har ett sånt papper brukar de inte bry sig....Ärligt talat fattar jag inte själv vad vi ska göra detta för.
RaderaAh, jag läste snabbt och läste dyskalkyli :) Men komplicerat verkar det onekligen. Hoppas det rätar ut sig!
RaderaPå riktigt? Vad komplicerat allt verkar där hos dej, som att alla skyller på alla och skjuter ifrån sig sitt eget ansvar. Hoppas du får andrum mitt i all jobbighet! Kram!
SvaraRaderaJa, tyvärr. När jag hade gjort hela grejen för min äldste son sköt de över allt till stödläraren, som liksom finns i klassen ändå...fattar inte varför inte hon kunde hjälpa utan att man ska behöva gå till neuropsykiater ...Funderar starkt på att strunta i det hela.
SvaraRadera