jo, jag har två söner,på snart 23 och 20 år, som hittat det de vill göra och antingen pluggar eller jobbar här, i England, i Sverige...eller dit hjärtat fört dem.
Vi bor kvar mannen och jag i den där lägenheten med trädgård där vi liksom rotat oss så att det är svårt att skilja oss från den.
Jag har expanderat mitt jobb. Håller på med kreativa saker och om den där boken som finns i mina skrymslen inte har givits ut så tar jag tag i den.
I Indien har jag redan varit och stortrivits precis som jag tänkt.
Yogan finns med, inte bara varje dag utan flera gånger om dagen. Precis så som jag just börjat göra.
När jag fiskar upp ett badlakan från min strandväska så har det fina mönster i vackra färger i stället för ett Batman tryck...inget fel i det...men bara så där. Anyway.
Mannen och jag har hittat det där mysiga lilla sommarstället med skog omkring ett stenkast från havet. Det där som ska ge oss lugn och ro och frid för en åldrande hund. Lättnad för två sextioåringar. Där får vi utlopp för våra yoga- och dykbehov utan några som helst störningar.
Jag har lagom många rynkor...de flesta komna ur skratt.
Vännerna är som de alltid varit få fast bra.
Jag är nöjd med mitt liv.
Precis som nu.
Alltså, om ni undrar...
Så har jag det bra.
Härlig läsning Marika! Jag riktigt myser när jag läser. :-)
SvaraRaderaMan ska sätta upp även långsiktiga mål. Det är viktigt, precis som de mer kortsiktiga. Och faktiskt brukar det man skriver ned (och det hjärtat vill) gå i uppfyllelse. Det ser jag när jag tittar på mitt collage för detta året band annat.
KRAM