Stäng munnen och håll kä....

                                                                                                       Blogga varje dag 57

Sitter där med vidöppen mun igen.

Kan inte tro det jag hör.

Framför mig sitter neuropsykiatern på barn avdelningen på vårdcentralen.

Det är dit man måste gå för att överhuvudtaget få någon som helst hjälp i skolan om ens barn har läs och skrivsvårigheter.

Jag har varit hos henne vid flertalet gånger med eller utan min son.

Hon kom fram till att han behövde stöd...ingen terapi...men stöd i form av extra lärare.

Hon dyker upp på möten två gånger varje år.

Konstaterar att allt flyter på och går sen sin väg.

Nu ögnar hon igenom "extra-läx pappret" muttrar att hon aldrig sett något liknande.

Därefter ger hon mig en snabb predikan om att vi ju faktiskt måste inse att vår son har problem.

VI???

Hon menar vi, som vi föräldrar.

Inte dom lärarna.

Som ger extra av allt.

Som inte fattar att tid för min son är något vansinnigt diffust.
Att vi går på knä för att få honom göra en urusel liten sida av vad som helst...

Hon vet inte att jag måste ringa honom för att påminna om tider han ska passa då jag inte är hemma.

I detta tycker hon att vi bara ska vara snälla...jo, i och för sig kanske fråga rektorn vad hon menar...men i det stora hela hålla käft och be sonen jobba på. 

Stödja skolan.

Borde ha anat. 

Vet ju bättre.

En väninna som har två adopterade pojkar fick frågan av en annan av de här super stjärnorna på psykologi om hur födseln varit då minsta pojken föddes...

Min kompis upprepade att pojken var adopterad och att hon liksom befann sig i ett helt annat land då han kom till världen.

Jaha, säger psykgeniet, du har alltså inte hört om hur det gick till?

Kanske har stackarn aldrig hört att man ofta inte ens får veta vem som är förälder då man tar sig an någon annans olyckliga barn.

Nåja, jag hade ju hur som helst lovat mig själv, sonen och resten av världen att inte skriva mera om detta.
Och så gör jag det ändå....

Kanske är det dags att hålla den där breda stora...
Ja, ta mig tusan!