Blogga varje dag 59
Det dyker upp en massa tester på FB ideligen.
Några testar jag mig på för att jag inte har något bättre för mig.
Tar dem med en nypa salt. Bara på skoj.
Vissa är roliga.
Andra tröttnar jag på vid första frågorna.
En del utvisar konstigheter om mig som jag aldrig någonsin ens skulle drömma om.
Det dyker upp en genom en blog vän.
Man ska få veta färgen på sin aura.
Lovely!
Den kastar jag mig över helt hundra på att den ska utvisa min gamla vanliga färg; lila.
Tji får jag.
Det är grönt som är min färg. Livsglädje och kärlek till allt som är levande. Jag tycker om att vistas ute.
Yes!
Kunde inte vara mera rätt.
Tror inte att det här är lag. Men ändå. Jag är glatt överraskad.
Jag har tänkt mycket det senaste dagarna på det där med min livsglädje.
Någon som varit sjuk, som jag, skriver att hon lever med den ständiga rädslan att bli sjuk igen.
Det gör inte jag. Övertygad som jag är att det var en engångs företeelse tror jag att jag kommer att leva länge länge...minst hundra år.
Fast det är klart när hostan varar länge börjar jag fundera...
När något inte stämmer blir man så där melankolisk och inåtvänd...
Fast längst där inne vet jag att den där bubblande glädjen jag bär på och som ju så klart vacklar en stund i bland är starkare än något annat.
Den fick mig att kämpa som ett djur.
Den fick mig att hålla fast vid allt jag älskar och återuppta sådant som jag tappat på vägen.
Så visst är det fantastiskt kul att min aura blev grön.
Hjärtchakrats färg.
Gräsets färg.
Och vet ni vad?
Min mans favoritfärg är grön.
Idag glider mina mungipor rakt upp när jag läser ditt inlägg. Jag har aldrig tänkt mig dig som lila, inte ens som orange, som i din header, nä jag har tänkt att du är grön! faktiskt!
SvaraRaderaEgentligen gillar jag ju färger i en rasande blandning...men ändå...har fixerat mig vid lila.
RaderaSå jag ler också stort. Festligt är det med grönt.