Att tänka mig/ sjunga mig rak

Jag går omkring och tror att jag kommit så himla långt i min självbearbetning. 

Att jag vet hur jag fungerar.

Att allt det där som hindrar mig är under kontroll.

Så står vi där mitt emot varandra på golvet i en shiatsu sal.

Över tjugo ansikten riktas mot oss.

De förväntar sig att höra min röst. Som vi jobbat med hela dagen.

Så bara kramar han mig. Säger att jag har ett så allvarligt ansikte.

Han tar ett steg bakåt. Säger att jag är sned. 

Jag svarar att jag alltid varit sned. 

Han rättar till min blus, den där stora långa som jag gömmer mig i...eller tror att jag gömmer mig i, knäpper en knapp.

Han ser ärret i halsgropen jag har efter en operation då jag var fem år...faktiskt när jag berättar om den så känner jag att den gången alldeles ensam på sjukhuset finns kvar som en klump. Att längtan efter farmor höll på att förgöra mig då hon åkte därifrån...precis som hon lämnade mig strax innan jag blev sjuk...

När han provocerande säger att jag inte är min kropp...vilket jag ju så väl vet men låtsas som om jag inte gjorde...kommer hela radängan om bröstborttagningen och jag vet inte vad...

Jag vet och Han vet att jag måste lämna detta bakom mig.

Trodde att jag hade gjort det...

Men det är många många smärtsamma händelser som gjort att jag inte kan hålla mig rak.

För de sitter ju där i mitt minne.

Han bara påminner mig.

Säger att; nu förstår jag lite bättre varför du är så allvarlig.

Han ber mig låtsas hålla en stor skinka som blir en stor pumpa då han inser att jag är vegetarian.

Folk runtomkring oss i ringen skrattar hjärtligt och jag med dom.

Sen lockar han ur mig en sång vokal medan jag trycker ner hans händer med pumpan som blivit en jätte- gurka, för att den är lättare.

Jag vet inte var vokalen kommer ifrån.

Vet bara att den gör mig gott.

Precis så gott som hela den här dagen gjort mig.

Och jag ångrar mig lite att jag inte bokat in mig på hela helgen med roliga, Igor och hans fina fru Arianna.

Ja, jag har redan skrivit om dem här.

Går därifrån varm av yogan som inledde dagen, schaman sång, sufi sång, helande sång mot en rygg, helande sång mot min rygg och så det där med att lyssna på tystnaden efter sången...efter didgeridoon, efter schaman trumman. Det meditativa vackra som man kommer in i...eller jag kommer in i, med musiken och sångens hjälp.

Ja jag känner att detta är min väg.

Min nya väg.

För att hjälpa mig att bli rak.

För att hjälpa mig med att befria mig från tråkiga minnen.