lördag 31 augusti 2013

Väva/måla drömmar

Om drömmar pratas det så mycket just nu på bloggarna jag följer.
Drömmar som krossas för att annat kommer emellan.
Drömmar som krossas för att döden kommer emellan.
Drömmar som närmar sig en lösning.
Drömmar som går i uppfyllelse.


Frågan kastas lite här och var; vad är din dröm?

VAD ÄR MIN DRÖM?

Skakar snabbt av mig den; har ingen dröm! Vet inte vad jag vill!

Men frågan hugger tag i mig. Biter sig envist fast och vägrar släppa taget.
Fegis.

Jag har visst drömmar. Massor.
Det är ju just det som är mitt problem; att ha för många drömmar.
Olika drömmar. Vill för mycket. För mycket på samma gång.


Läser om någon som fått sin dröm uppfylld.
Ett obehagligt stygn av avundsjuka är där och stör mig.
Det är också en av mina önskningar.
Varför går då inte min i uppfyllelse?

Jag kanske inte är tillräckligt klar över vad jag vill...
Eller så är det precis det där med drömmandet som jag vill ha kvar...
Alla uppfyllda drömmar blir ju inte alls som man fantiserat om...
Fast det är bara en undanflykt...eller?
Vad vill jag egentligen?

Så jag tar fram den där gamla t-shirten som jag länge tänkt piffa upp med en kopia ur min mandala-bok.

Sitter där och pillar. Frågar barnen lite om färgtips. Lyssnar på musik, medan barnen gör sina sommarläxor. Mediterar. 
Ser framför mig farmors kök igen. Det var ju där jag vävde mina drömmar som bäst. I kaffe och bull- doft...
Det var ju farmor som tutade i mig "att jag kan".
De hon lärt mig kan jag inte bara kasta ut genom fönstret...

Går ifrån och läser en annan blog om smådrömmar...som små färggranna lampor...
Visst var det jag behövde. Färger. 
Färger för att inse att mina drömmar blir visst av.
Om jag tar tag i dom.
Ett tu tre har jag tagit tag i en liten sådan; den om att använda mina händer mera.






2 kommentarer:

  1. Så fin mandalan blev!
    Kreativ är du, så ja, ut med det bara - forma din dröm!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja ibland tar det tid innan man vågar titta på vilken av drömmarna som man vill förverkliga först. I alla fall har det varit så för mig. Och jag vet, jag är ju en som skrivit om min dröm som blir verklighet, fast jag har varit livrädd emellanåt. Den processen kommer man inte undan tror jag, det är inte enkelt i alla lägen även om man vet vad man vill. Och ja, mandalan blev jättefin. Kram

    SvaraRadera