Fiskdag

 

Igår kväll pratade vi om nästa års semester, mannen och jag.

Visst låter det tokigt...innan vi ens har avslutat denna semestern...innan vi vet var vi är och vad vi gör nästa år. Fast det känns helt i sin ordning.

Jag är ju väldigt inne på det där med att förändra. Göra om. Prova nya saker.

Prata och drömma går alltid bra. Det är just det där utförandet som är det svåra.

 

Idag åkte vi med på dykarbåten, jag och barnen.

Vi brukar gör det. Minst en gång varje år. När det finns plats.

I år finns det gott om plats.

Tyvärr för W och hans fru, då det ju betyder dåligt med klienter.

 

Jag snorklar.

Hoppar i från båten.

Det har jag inte gjort på några år.

Rädslan för vad-vet-jag har suttit där och gnagt.

Nu låtsas jag inte om den. Tar ett djupt andetag och hoppar på Gs uppmaning.

Det är underbart.

Fiskar överallt.

Jag och stora pojken simmar i ett moln av fiskar. Stora. Små. Silverglänsande. Randiga. Prickiga.

Några står alldeles still.

Andra simmar omkring oss.

Efteråt är jag så glad.

Att jag trotsade min vanliga feghet.

Att jag vände på steken. Gjorde något jag inte brukar.

 

 

 

Bilderna är från förra året för jag hade inte kameran med mig...

 

 

 

 

 

fast allt var ju nästan som då...

 

I eftermiddags var vid en strand där vi aldrig varit.

Vita stenar och kristallklart vatten.

Även där var fiskarna helt otroliga.

Glänsande.
Tillät oss simma med dom.

Och så fick jag följa min favorit.

Den allra färggrannaste av alla fiskarna på Elba; La donzella pavonina