Din vind är inte min vind

Jag känner meddetsamma att vinden vänt.

Min mistral vind ger plats åt den klibbiga, tunga siroccon.

Irritationen stiger.

Orken tar slut.

Kommer inte upp till morgon yogan.

Kroppen är tung.

Jag är varmare än varmast.

Mitt allra mest förvirrade.

Tänker att jag inte alls förstår de där som yogar i fyrtio graders värme.

Med flit liksom.

Tokstollar!

 

Trots yrsel hänger jag med på en kvällspromenad i vackra Capoliveri.

Det är fullt med folk.

Galet varmt är det.

Vi shoppar ett indiskt sängöverkast och lite annat.

Mest följer jag med, som smakråd eller nåt...

När barnen väntar på sina traditionsenliga t-shirts, med tryck, känner jag att jag längtar efter sängen.

Därför ser jag med hundögon på mannen när barnen drar iväg med kompisar, då vi är tillbaka vid hotellet.

Han stannar och håller ett öga på busarna så att jag kan svimma lugnt på sängen.

 

Kanske är det mitt nordiska blod som gör det, att jag behöver de där vindarna som drar in från norr.

Hotell dottern håller inte med mig.

Sydvinden är hennes.

Sån tur då att vi alla är olika.