Min andning

Det är ju inte bara den jag gör på yogan.

Min andning är den jag gör för att överleva.

Överleva i en storstad som blir allt vildare för varje år som går.

Åtminstone upplever jag den så sen jag fått mina barn.

Men andning för mig är inte bara de där djupa inandningarna genom näsan.

Den handlar även om att få in små små saker som hjälper mig att på något vis ha det jag saknar med Sverige...med det som är Sverige för mig.

När jag kom till Italien var det väldigt lite jul pyntat. Hemma hos mina svärföräldrar där vi bodde plockade man inte ens fram en julgran. Den kom fram sen. När mannen förstod mina känslor. En liten en med färdig utstyrsel. Utan den där påklädnings ceremonin, som för min del hör till, blåstes dammet bort och den fick stå på ett bord i en hörna. Lite så där med en suck.

Kanske överdriver jag när jag säger att jag kände sorg. Fast sen åkte jag till Sverige och "tankade". För jag behöver verkligen; levande ljus, julgran...ja även i plast och med blinkande ljus, julstjärnor, adventsljusstakar.

Nu har det ju hänt att jag inte åker till Sverige till jul. Det var faktiskt tre år sen sist. Därför fyller jag mitt hem i Rom.

Det ska vara ljushav...

 

Hyacinter och tomtar...

 

Julstjärnor...

 

Luciatåg...

 

Pepparkaksgubbar...

 

Pepparkaksbak...

 

även de modifierade pepparkakorna går bra...

 

så det så!

 

 

Och i bakgrunden skymtar min mini-julgran fram...