Att glömma bort

att man varit sjuk...kanske inte är helt läkt. Precis det jag just gjort. Flummat runt nedstämd och utan mål. Flippat ut totalt med ett jäkla facebook-yoga-spel. Timmar som försvinner. Nej, inte så att jag försummar det jag måste göra. Nix! Sa ju att jag är en sån där duktig flicka som gör det hon bör och har planerat. Fast fy farao vad jag spelade dålig gitarr på jobbet idag. Sämre än sämst. Så kanske att jag prioriterar fel i alla fall...
Jag googlar igen. För att jag vill veta vad som händer med en sån som jag, som vill att allt ska vara så naturligt som möjligt, som bestämt sig för att få silikon inplantat. Kommer gudarna att straffa mig? Kan man verkligen tänka på tuttar i första hand när det finns folk som svälter i världen? Kan man verkligen bli ursäktad för att man väljer en snabbare och lite mindre smärtsam väg?...kanske...men inte tusan kan man hitta dylika saker på nätet.
Tror inte att det är en så livsviktig grej. Ändå snurrar allt omkring just min bröstoperation nu. Varför det då? Försök jag lura mig själv?
Är jag mera kvinna för att jag har bröst? Nej, det tror jag inte.
Tror bara inte att jag har rätt till det.
Känner mig inte värdig.
Som om jag fått en nyck och vill ha stora bröst bara.
Det vill jag inte. Normal stora är helt okej.
Bara inte den där sneda tomheten understruket med ett ärr som jag sett när jag fotat mig. Det mina damer och herrar är inte vackert på något sätt.
Det är när jag ser dom bilderna som jag minns att jag faktiskt varit sjuk. Att jag faktiskt överlevt.
Att jag har rätt till lagom stora bröst.
Ja, för att jag ska känna mig friskare.

Sen vill jag ju inte att mannen ska få så många fler tillfällen att ta såna här kort på mig mera.