tisdag 20 december 2011

Att inte tappa glimten

Idag vill jag prata om de där speciella människorna som har kvar busglimten i ögonen.
Människorna som klarar av att fortsätta skratta och skoja fast livet busat till det för dom på de grymmaste sätt. 
Det här är något som jag tänkt på ofta. Något som jag tänkt skriva om innan min sjukdom gjorde sig hörd.
Jag tänker på det igen när jag sitter med droppnålen i armen på min första Kemio-behandling. Tar snabbt upp min bok fast sköterskan sagt att min medicinering bara kommer att ta en halvtimme. Vill verkligen inte höra vad de andra tre som sitter där inne har att säga. Vad kan väl cancersjuka människor prata om...Jag är bara förkyld. Det har min arbetskamrat påmint mig om via sms en kort stund innan.
Två äldre kvinnor sitter där med mig och en man. En äldre man. Fast det märks inte att han är äldre. Han är full av liv. Skojar. Skrattar. Han är tokrolig. Jag tror att jag läser en mening i boken. Eller kanske inte ens det. Han är bra mycket bättre en min bok. Fast det är en bra bok. Av snacket mellan honom och sköterskan förstår jag att han är något av en veteran där inne. Dagens Kemio ska vara tre timmar för hans del. Alltså är han betydligt sjukare än vad jag är. Min är bara förebyggande...
Han gör min första behandling lätt. Vill ta honom med mig hem. Använda honom som farfar för mina barn...Fast det gör jag ju inte. 
Men jag bär med mig honom i mitt hjärta. Vi känner inte varandra men han har lärt mig mera en många av alla de lärare jag haft i mitt liv.

En annan av de här otroliga människorna som påminner mig om att man inte ska tappa den där glimten...busglimten, är en förre detta italiensk formel 1 pilot Alex Zanardi.
Han förlorade båda sina ben i en cart-olycka och har numera proteser.
Han har kommit igen och tävlar. Just nu presenterar han ett program i italiensk tv. Han bjuder in speciella människor. Tar upp det där som är jobbigt. Men han gör det med glimten i ögat. Hans ljusblå ögon glittrar och skämtet ligger på lur.
När han kom tillbaka i bilvärlden sa han; " nu behöver jag bara en skiftnyckel om jag skulle råka ha sönder benen och dessutom blir jag inte förkyld om jag går barfota". Prata om humor.



3 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig. Humor är livsviktig och kan man bara skämta och ha lite roligt när det är extra tungt då flyter allt på. Det är en konst och inte många som behärskar det. Så skönt att du fick träffa på en riktig pärla just idag! kram

    SvaraRadera
  2. Blir alldeles tårögd:-). Så fint skrivet! Kram

    SvaraRadera
  3. Du tappar inte glimten det är jag säker på :) Kram!

    SvaraRadera