Skräcken väcker mig runt två snåret på natten.
Som om det först nu gått in det han sa, bröst tryckaren.
I går kväll somnade jag ju så sött.
På natten är jag klar vaken.
Operation sa han...eller sa han verkligen det?
Allt gick så snabbt för min oroliga, långsamma hjärna.
Jo, han pratade om att jag måste opereras.
Han gav mig ett nummer till en bra mammografist.
Han ringde hem och pratade med min man innan jag hann hem.
Samtalet med mammografisten hade han gjort. Jag skulle bara ringa upp på morgonen för att bli inplockad mellan två bokningar.
I går svalde jag illamåendet.
På natten kommer det igen.
Det här ingick inte i min höst-planering...Inte alls.
Kan jag få hoppa av tack!
Tog nog fel hållplats.
Timmarna tickar iväg på natten i mörkret och tystnaden.
Försöker med andningen. Försöker skjuta bort dumma tankar.
Minstingen kommer smygande. Han behöver gå på toa. Dricka vatten.
Kollar klockan; 3,30...
Nej, det här går inte. Jag MÅSTE sova.
Någon gång gör jag det i alla fall. Somnar äntligen. Vaknar kl 7 av att minstingen på nytt kryper in hos mig.
Dags att gå upp.
Tänker på dig. Och önskar dig obruten sömn och lugn inombords. Kramar
SvaraRadera