Det är det där med telefoner.

Jag har aldrig tyckt om dom.

Skriva meddelanden. Sms. Mail. 

Allt går bra bara jag inte måste ta luren och ringa.

Det spelar ingen roll om det är till en vän, min mamma eller för att beställa bord.

Hjärtat slår fortare.

Handsvetten sätter in för fullt.

Sjukt? Kanske. Kanske inte.

Har lärt mig att andas djupt. Tänka vackra saker.

Det funkar.

Så ringer jag till bröst specialisten som sagt att han vill träffa mig innan mammografin.

Idag. Ok.

Herregud. Idag...

Sjunger med Tomas för full hals.

Det gör mig glad.