onsdag 21 september 2011

Att göra någon glad



För att jag ska må bra är det viktigt att även göra andra människor glada. Det går liksom hand i hand.
Det var så jag kände det när jag gav efter barnens och min pappas önskning om att åka på veteran bil-och motorcykel utställning, när vi var i Sverige i augusti.
Först ville jag inte alls. Vad bryr jag mig om gamla motorcyklar och skruttiga bilar...
 Men stora pojkens "det kan vi väl..." talade direkt till mitt hjärta. När jag sen, efter mitt Ja, fick se min trötte Far få liv och fullständigt springa i väg efter sina motorcykel kläder...Ja, då visste jag precis att jag valt rätt.
Jag och min mor struntade i disken och fick på oss skor och i väg.
En kvart med bil kan knappast räknas som en stor uppoffring.
Inte heller att få komma ut lite kan ses på som ett problem.
Det här var dessutom första torsdagsmötet för veteraner på hela sommaren utan regn.
Något som vi märkte omedelbart.
Har nog bara sett så mycket folk samlat i ett så litet samhälle under en marknad.
Dessutom fanns det så mycket att titta på;

Motorcyklar med spindlar på...

Fars motorcykel...

En släktings bil med... 

virkad duk där bak...

Lilla bilen som får min laglydiga Mor att erkänna att hon en gång åkte i den med sju andra ungdomar...

Imponerande åk...

Praktiska utflyktsåk...
Buss från förr...

Min morbrors bil med vakt-plast-orm vid växelspaken och...

dödskallar på registreringsplåten (mycket uppskattat av minstingen!!!)
Italienska vespor...

Ful och ombyggd...(ful enligt min smak alltså!)

Min mosters mans bil.


Så kaffe med "dammsugare" tillsammans med en morbror jag inte sett på evigheter som avslutning.




Allt detta gör att vår kväll blir otroligt intressant och rolig.
Men det allra bästa var nog att se min pappa så glad och nöjd.
Han sken i kapp med de välputsade motorcyklarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar