Yoga, barnuppfostran och kanelbullar

Skolkade från yogan idag. Det vill säga jag gick inte på lektionen, men jag gjorde ett pass hemma istället. Trodde att det skulle ha varit jobbigt med förkylningen...rinnande näsa och så...men det gick bra...vilket gjorde att jag ångrat att jag inte drog iväg till Accademia Yoga. Det är ju lite lättare att koncentrera sig där. Inte tänka så mycket på Flavio'smorgonbråk om frukosten. Inte planera kvällsmaten och inte ens fundera på att man kanske skulle baka dom där kanelbullarna, istället för att prova huvudstående, som jag hade bestämt mig att göra.

Hmm! Undrar om alla andra har samma koncentrations problem som jag.

Undrar om alla yogi blir så förbannade på sin frukost-strejkande lilla envisa femåring att de istället för att köra en pranayama ställer sig och skriker på honom?!?

Hur många års yoga måste man ha bakom sig för att kunna hålla lugnet?

Det är ju faktiskt jag som mår sämst av att inte fixa det hela...han struttar, ögonblicket efter, iväg till sin klasskamrater och leker med Gormiti och Ben Ten och förbereder sig för nästa scen; eftermiddagens glass eller chips- pärs vid den strategiskt utplacerade baren framför barnens skola. Mitt yoga-lugn sätts på prov igen då de allra flesta mammorna väljer att bara för rons skull köpa chips varje dag.

Medan jag funderar vidare ska jag sätta degen till kanelbullarna

OM