Jag vet inte riktigt om jag kanske väntat mig att få en uppenbarelse eller så, men den där fantastiska konferensen med den store indiske Yogin bekräftade bara att yoga är hälsosamt och bra för kropp och själ. Det gav mig liksom inte mera än vad jag redan tänkte. Dessutom framgick det alldeles tydligt att det är få förunnat att nå Samadhi.
Det har jag väl egentligen anat hela tiden, när jag själv under lektionerna istället för att koncentrera mig på ett ljud eller visualisera något inombords, bara tänker på vad tusan jag ska laga till kvällsmat, vad jag inte borde ha gjort eller sagt till barnen eller om jag ska våga mig på att prova huvudstående nästa gång eller om jag aldrig kommer att kunna göra det.
ETT HOPPLÖST FALL! Det är vad jag är.
Eller måste man vara med om något så hemskt som att störta med ett plan och överleva?!
Jag kommer i alla fall att fortsätta försöka med både meditation och huvudstående... jag överlever ju i Rom varje dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar