Ett buss möte

Jag går som i en dröm från min Yogalektion och är på väg till fel bushållplats. Javisst ja, jag ska ju åka till köpcentret och köpa nya skor som min son använder på Karate´n. Hans fötter har växt ur dem gamla under sommaren...detta går ju inte, jag får sluta att ge ungen mat.

Vid rätt hållplats hinner en gammal dam upp mig...om jag inte sett fel var också hon på Yoga lektionen...hon frågar mig om vilka bussar som stannar där då inget står på skylten vid hållplatsen som varit "provisorisk" nu i åtminstone ett år. Vi väntar på samma buss; 38!

Det kommer tre stycken 92:or två 360 och två Deposito (= depå) bussar...men ingen 38...

Damen som ställt sig i skuggan närmar sig mig igen när vår efterlängtade buss visar sig i korsning efter 20 minuters väntan. - Signorina (syns det verkligen inte att jag är Signora sen ett bra tag tillbaka?!), har i alla fall fått sig en fin solbränna medan ni väntade, säger hon till mig. - Ja, man måste ju passa på ( 30 graders värme den 8 oktober!), skämtar jag.

-Säg mig sanning, fortsätter hon, det var ni som har gjort upp med Atac (bussbolaget). Ni tyckte inte att en gamlis som jag måste åka buss. - Ja, just det, replikerar jag snabbt, jag ringde dem och bad dem skickar några 38:or till depån...vad ska vi åka buss för. Tillsammans trycker vi oss på den, naturligtvis, fulla bussen skrattande. Tyvärr var vi inte ensamma om att vänta på 38:an.

Men vi har inte tid att vänta på de tre tomma 38:orna som alldeles säkert kommer efter denna. Jag måste hinna med massor innan jag ska hämta barnen i skolan och damen måste...ja, va vet jag men kanske har hon en man som sitter otåligt och väntar på sin pasta.