Tisdags promenad

Lite sorgsen fortfarande trots lärarens försäkringar och lugnande om att han sett vad som finns bakom muren som ska föreställa min son. 

Att han har koll och kan svara på mina ångestfyllda frågor som den elektroniska närvarolistan väckt.

Allt är under kontroll. 

Inget är under kontroll. 

Lite sorg sitter alltså kvar när jag går hem och hämtar hunden. 

Två minuters promenad från vårt hem ligger skolan. 

Efter att ha kollat läget i hundrastplatsen och pratat lite skräp med två väninnor vill min hund till stora ängen. 

-Okej då!, säger jag efter att ha försökt övertyga honom om att en runda runt kvarteret är dagens grej. 

Tur att han är envis.

Det är precis vad jag behövde

Istället för att grotta ner mig i ledsamhetskänslan och avundsjukan...bästa yogakompisen kan redan gå upp i brygga. 

Jag har tio stämplar på mitt kort, vilket betyder att jag är inne på mitt tionde år. 

Hon har typ tre. 

Inte rättvist. 

Så tänker man inte. 

Man gräver inte sin egen skitgrop på det viset. 

Man går ut i naturen. 

Hunden har rätt!

Så vi njuter av blommor...

ser till att få rätt vinkel för att utesluta skräpet som ju ligger där överallt...

Sen går jag hem och gör min yoga. 

Bara gör den.