Med hund igen

Vi störtade ut på landet för att hämta hem vår hund igen. 

Naturligtvis kom vi för tidigt. 

Halv elva hade de sagt så att de skulle hinna tvätta honom också.

Fem i halv elva kom vi dit. 

Vet inte vem som jagade på mest av oss...

kanske mannen...

Man kan inte komma sådär för tidigt i Italien. 

De begriper vemsomhelst som levt i detta land bara några dagar, att halv elva betyder elva.

De är väl för böveln inga arabiska pizza bagare i Sverige, som när de säger tjugo minuter menar tjugo minuter och inget annat. 

Skämt å sido, gör det inte så mycket. 

Bara att de fortfarande höll på med föning av våran minsting, när vi kom.

Det framgår inte av filmsnutten, men han bara hatar fönar och skäller så att våra öron ramlar av, när man tvingas ta till med den.

Fast han blev ju överrumplad när vi dök upp mitt i alltihop...

Vi passade på att titta på senaste bebisarna...

hjälp så söta!!!

Sen blir Wish instoppad i bilen och vi drar direkt hemåt utan att stanna någonstans.

Det är svårt att säga vad han tycker mer än att han flyttar mellan vår säng och sin, beroende på var vi befinner oss, i lägenheten.

Tröttheten han tydligen samlat på sig under dessa två långa veckor verkar aldrig riktigt ta slut.

Jag funderar på vad han tänker;

Kanske undrar han hur länge han nu ska få stanna här...

Eller är det kanske en gnutta sorg över saknaden av de andra hundarna...

Svårt att veta.

Han verkar annorlunda. 

Uppgiven.

Långsamt kommer han tillbaka till sitt gamla jag. 

Fast ett mera smygande sådant.