måndag 16 november 2015

Om farmor kunde se mig...

skulle hon ju säga, när jag skriker på mina bråkande barn, att "de bara provocerar dig. Låt dig inte provoceras!".
Om farmor kunde se mig skulle hon säga att jag borde gå ut i min trädgård och göra fint i stället för att sitta här framför datorn och googla.
Om farmor kunde se mig skulle hon förstå hur förbannat mycket jag fortfarande saknar henne och ofta gråter en skvätt, när jag minns att jag inte alls ska sitta i hennes kök och dricka kaffe med henne igen...
Om farmor kunde se mig skulle hon också tycka att det var förfärligt så människor bär sig åt.
Om farmor kunde se mig skulle hon säga att jag inte bara duger som jag är, men jag är vacker också.
Om farmor kunde se mig nu skulle hon se ljusen jag tänder.
Ljusen för alla jag älskar, både döda och levande.
Ljusen för de som jag inte känner, men som mitt hjärta blöder för ändå.
Ljuset jag tänder för henne, på hennes födelsedag.
Idag.



5 kommentarer:

  1. Kärlek, saknad och ljus. För alla som behöver det. Och en farmor som trodde på mänskligheten.
    Blir mjuk i hjärtat när jag läser till mitt morgonkaffe.
    Kram, en stor!

    SvaraRadera