Den enes bröd...

är den andres död. 

Ena dagen kan du stå där och se ut över havet och filosofera som bara en fiskmås- unge gör.

Över vad?

Kanske på de gräsands-ungar som hans förfäder ätit sig mätta på och som vi gulligullat med bara för något år sedan. 

Det berättade kyparen på restaurangen för oss.

Kanske lägga dig ner där i bland tång och stenar och liksom vila lite. 

Alldeles ovetande om att du kommer att bli trängd och långsamt dödad av en uppenbart livsnöjd och alldeles bedårande katt, medan turisterna skriker förfärade medan de ser på där vid baren.
Kyparen igen.
Vi slapp se det.

Visst är det så att det så att vi inte alls vet vad som väntar bakom hörnet?