Träd sorg

Det är när jag sitter där på trappen medan mannen vattnar trädgården jag ser det. 

Det bruna.

Det torra. 

Jag som just satt och tänkte hur bra vi har det här. 

På kvällen med lite svalka efter en lång alltför varm dag.

Då får jag den där shocken. 

En stor brun torr fläck på vårt vackra träd. 

Mannen blir omedelbart allarmerad. 

Han faller snabbt in i pessimist tänket som jag så avskyr. 

På fem minuter har han målat allt svart  och redan begravt vårt träd med komplicerade nedsågningar och frakt som kostar skjortan. 

Försöker lugna. 

Lovar och svär att jag ska uppsöka närmsta trädgårdsmästare redan dagen efter. 

Egentligen är jag också ordentligt oroad. 

Vi var med om en stor sorg för ett träd när svärfar hade hus vid havet. 

En fyrtioår gammal palm som stod i "vår" trädgård blev angripen av en tropisk insekt som snabbt bröt ner den totalt inifrån. Vi grät när de sågade ner den och led när den fraktades bort i bitar. 

Det var som att förlora en vän. 

Inget man vill vara med om hursomhelst. 

Därför nästan springer jag till trädgårdsmästaren. 

Hon ber mig ta kort på trädet och komma tillbaka. 

Jag gör det. 

Det finns bot. 

Kommer glad i hågen hem med både svamp och insektsmedel, full av instruktioner och nu jäklar i hoppet ska här kureras. 

På kvällen klipper mannen bort det torra enligt anvisningar. 

I kväll ska vår vän få dricka medicin.

Om vi kan förhindra sorgen så gör vi det.