Tok-fia Knas-lisa

Låt mig få presentera henne för er. 

Det är hon som ligger vaken nästan en hel natt och funderar på om sonens födelsedatum, som hon kollade snabbt, på nya passet är rätt eller fullt av konstiga nummer som hennes hjärna intalat henne att det har.

Det är hon som går in på ambassaden, några veckor senare, med bultande hjärta och ändå hälsar glatt på flickorna som går på hennes lektioner för att snappa åt sig det däringa nedrans passet. Bara för att inse att allt är okej. Kanske var det toknummer men i helskotta heller om svenska polisen skulle ha godkänt och tryckt ut ett pass fullt av rappakalja. 

Klart att de skulle sagt både det ena och det andra till svenskarna i Rom om så var fallet. 

Galenpanna!

Det är även hon som inte kan för sitt liv förstå att en hund som snart är ett och ett halvt år gammal bara måste sätta tänderna i en sprillans ny flip flop då han är på förbifarten sisådär. 

Hon som tycker att naturen måste få bestämma kan bli galet arg på den där sköldpadde- hanen som biter honan i benen för att stoppa henne så att han kan komma upp. 

Ja, lilla skiten är ju hälften så stor som honan. 

Tror att han är störst bäst och vackraste. 

Vad är det liksom för fel på dessa hanar???

När ska hanar inse att det är små lortar på jorden???

Sådana galenheter tänker hon och slösar alldeles bort sin tid. 

Istället för att göra de där sommarbreven som SKA vara klara till i morgon så sitter hon här och plottrar ner mera trams. 

Och vi ska inte tala om när hon egentligen borde skriva ner ideer till den där hypotetiska boken hon haft mage att tala öppet om. Ha Ha Ha! Då sätter hon sig helt sonika ner och spelar bort en timme på ett dator spel som om det vore livsviktigt. 

Som om folk inte dör i världen just när hon sitter där och inte gör något åt det ens med tankarna. 

Just det, hon är inte bara Tok-fia Knas-lisa. 

Hon är dessutom en smitare. 

Hon är Jag.

Som minstingen ser henne